Kära dagbok

hatar när jag rättfärdigar saker för mig själv. Men det var ju verkligen bara så jävla bra just då och exakt vad jag behövde. Inget snusk, inga övertramp, bara någon att sova bredvid. Så frågan man får ställa sig är helt enkelt, är det ok? Jag vet fortfarande inte. Jag tycker liksom det, samtidigt som jag är sjukt kluven.

Aja, nu är ångesten nästan passerad och snart är det måndag, woho! :)