mickigan

först lite bitterhet sen lite goda nyheter. Är det ok eller?

Jag hade bestämt mig för att trotsa det där ilskna kliandet i halsen, snoret och irriterade ögon, bytt om och var redo att bege mig mot gymmet. Då ringde telefonen och en fantastisk människa berättade för mig att de fått ett återbud på magnetröntgen imorgon och att jag var välkommen, tjoho! Det stoppade upp mina planer lite och efter att jag lagt på luren insåg jag dumdristigheten i att gå och träna fast min kropp försökte förklara för mig att det var en dålig idé. Ignorera mera fungerar ju tyvärr inte på förkylningar. Istället tar jag en gympaus idag och accepterar att det tydligen är mitt öde att vara lite småsjuk mest hela tiden, det är ju faktiskt inte särskilt länge sedan jag hade halsböld, opererade bort halsmandlarna och blödde som en gris i ett halvt dygn. Ok, jag fattar vinken, kroppen får bestämma idag.

Så för att återupprepa de goda nyheterna: Jag ska på magnetröntgen imorgon! Imorgon! Väntetiden är uppåt en månad vanligtvis så det här känns ju fantastiskt bra. Jag var för övrigt hos ortopeden igår och hans teori är att den lite större lösa benbiten som syns på röntgen gör så att knäskålen inte vill ligga kvar i rätt läge, låter rätt rimligt tycker jag. Jag håller alla tummar och tår för att det faktiskt är så och att man kan plocka bort benbiten och hoppas på guld och gröna skogar efteråt.

Eh, och just det, innan jag glömmer. För exakt 1 månad sedan hade jag det jävligt stekigt (och fick till bloggposemunnen perfekt utan att ens försöka). Jag tänkte att ni kanske ville veta det.