mickigan

sitter på jobbet och slösurfar. Ramlade in på någon form av blogg om kärlek. Läste precis ett inlägg som fick varenda hårstrå på min kropp att ställa sig och ögonen att tåras. Om någon vars livs kärlek dött i en olycka. Det gör mig livrädd ända in i märgen att läsa om sånahär upplevelser. Jag har aldrig blivit av med någon i min närhet, än. Någon gång kommer det ju hända, det händer alla va? Hur skulle jag kunna överleva om någon jag älskar rycktes ur mitt liv?

Jävlar vad blödig man är ibland då.

Så himla infekterat ämne just nu. Ändå kan jag inte låta bli att glida in på det hela tiden. Jag är sjukt kluven i mina åsikter och irriterad över den ständiga smutskastningen där man liksom glömmer bort sakfrågorna. Jag har ingen självklar partitillhörighet utan kommer att rösta med hjälp av uteslutningsmetoden: Vad gör mig minst förbannad?

Vad som gör mig mest förbannad har varenda människa som orkat lyssna fått höra de senaste dagarna, så jag tänkte skriva ner det en gång för alla och sen försöka hålla god min i två dagar till. :) Som politiker och offentlig person har du ett ansvar och det du säger kan i vissa människors öron låta som sanningar. Att då slänga sig med tyckande som inte är grundat på någon form av forskning är i mina öron inte ok. Hur kan politiken få vara så otroligt frånvänd allt vad forskning och vetenskap säger? Hur kan någon med sitt tyckande få ändra förutsättningarna för ett helt land?

Uttalandet som gjorde mig så förbannad gäller ett ämne som ligger mig varmt om hjärtat och det kanske är lätt att förstå. Men alla uttalanden som sker där jag själv inte har någon koll på forskningsläget, hur ska jag där kunna veta vem som är påläst och vem som snackar skit?

Jaja, val på söndag, sen är det i alla fall slut på cirkusen.

Kände mig trött och seg som fan, satte mig ner och inledde ett blogginlägg om hur osugen jag var på att träna. Fungerade som medicin nästan, nu är jag sugen igen. Jag vet ju att när man känner sig såhär och ändå pallrar sig iväg till träningen känns det alltid så grymt skönt efteråt. Så det är planen, svida om och pallra mig dit trots att det just nu känns sjukt motigt... Hoppas dock på mycket teknik och mindre sparring eftersom jag inte har tränat på typ tre veckor...

Imorn blir lunch med mor på stan och framåt eftermiddagen utflykt till storstan igen för att kika på Hoffmaestro på Grönan tillsammans med Gurras syster. Ska bli nice, och har en känsla av att resten av helgen blir grym också. Lediga helger uppskattas så mycket mer efter brist på det...

Var tvungen att få min telefon uppdaterad och helt blåst på gamla inställningar, sms och tydligen en del kontakter  (märkligt eftersom telefonen var inställd på autosvara på SIM). Den bestämde sig helt enkelt för att balla ur totalt och skrämde mig lite att den inte var med i matchen längre. Men jag kan andas ut och slipper (läs: kan inte tillåta mig själv) köpa ny telefon.

Nej, dags att svida om och sparka igång mig själv...