mickigan

tittar ut genom fönstret, kramar hårt om min kaffekopp och drömmer om bruna fötter och känslan av att inte ha frusit på flera veckor. Inser att jag måste bort härifrån igen snart. Eller snart kanske är att ta i, trivs egentligen rätt bra här och nu. Gottar mig i vetskapen om att jag ska till alperna i januari. Är egentligen inte kylan som är problemet, är blasket och insikten att jag inte vill leva mitt liv från och med nu i ett land där man halva året befinner sig i en jämngrå sörja. Har en del framtidsfunderingar som snurrar runt i huvudet just nu. Är färdigpluggad om ett år, och jag är inte redo att jobba resten av mitt liv på en svensk högstadieskola. Måste härifrån först ett tag igen. Problemet på detaljnivå är att man ofta måste ha flera års erfarenhet för att få jobb i svenska skolan utomlands och på en rent strategisk nivå, hur ser framtidsplanen ännu längre fram ut?

Jag har med andra ord en ganska soft vecka som gör det möjligt att börja fundera på vart jag är på väg egentligen.

Imorse när jag satte mig framför datorn och insåg hur mycket jag hade kvar att göra på min sista hemtenta den här perioden trodde jag att jag skulle bli sittande hela natten. Det blev inte så, jag är klar, har skickat in och allt. Jävligt nice faktiskt!

Jag tror seriöst att jag den här veckan har slagit rekort i flest timmars studerande sen jag började plugga. Men nu är alla tre tentorna inskickade och klara och en period med 1 kurs på halvfart börjar på riktigt.

Jag tog dock ut segern lite i förväg i fredags och efterfestade som om det inte fanns någon morgondag, och eftersom jag är en kvinna som står för mitt ord så såg jag till att lördagen kom och gick utan att jag hann förstå det. Men var en jäkla rolig kväll och natt, dock känner jag att de beslut man tar klockan 6 på morgonen kanske inte alltid är de bästa (nollevin liksom, bah).

Den här dagen har dock varit lite mer produktiv och förutom att skriva klart min tenta har jag hunnit baka en jävligt god kladdpepparkaka, diskat och styrt matlådor (det sistnämnda kan jag dock inte ta på mig äran för).

Jag börjar äntligen må lite bättre, överväger till och med att klä på mig vanliga kläder och bege mig ut i den vanliga världen en liten stund imorgon. Har knappt lämnat lägenheten på en vecka, de dagliga utflykterna till sjukhuset har varit den enda friska luften jag har fått den här veckan. Nu har jag i alla fall varit där för sista gången, de har karvat och stuckit mig i halsen för sista gången innan det är dags att plocka bort halsmandlarna, känns jäkligt skönt faktiskt!

Idag har jag till och med orkat plugga en skvätt, det krävdes dock många pauser för sömn men lite har jag plitat ner i alla fall. Förstår inte riktigt hur jag ska få ihop allting till skolan bara eftersom jag ska jobba i helgen. Känns ju lite segt men när jag tackade ja kunde jag ju inte veta att jag skulle ligga däckad en vecka och få det skitstressigt.

Jag fick för övrigt sova hela natten till idag liggandes ner i sängen, trevligt ombyte mot att halvsova sittandes tycker jag.

Håller på och besegrar ett ägg och ett glas o'boy, känns faktiskt som en skön seger med tanke på hur lite jag åt igår och hur dåligt jag har mått senaste dygnet. 13.40 är det dags att besöka öron-näsa-hals igen, ser fram emot det eftersom det kan vara början till slutet på det här helvetet. Samtidigt känns det jävligt obehagligt att behöva gå igenom samma procedur som igår igen med antagligen extra allt.

Jag har verkligen inte tid med det här längre, behöver verkligen plugga men kan inte koncentrera mig alls när jag mår såhär.

Nog tjatat (för den här gången).

följetongen fortsätter. Fick tid hos öron-näsa-hals under förmiddagen. Det konstaterades att bölden var mogen och försök gjordes till att tömma den. Svårt att veta hur äcklig man får vara på sin blogg men ett citat från läkaren var iaf "nu kommer det att smaka jätteäckligt i din mun". Det var sant. Men ingreppet lyckades ändå inte som önskat. Fick åka hem och vänta på att den skulle spricka av sig själv idag eller imorn och en ny tid hos läkaren imorn. Blev även tillsagd att till imorn fundera över om jag vill ha mina halsmandlar kvar eller ej med tanke på att det är tredje gången nu. Jag slipper gärna gå igenom det här igen och har bestämt mig för att svaret är nej, vill inte ha kvar dem...

Dagens lärdom är att det tydligen gör ont när någon karvat med en skalpell och stuckit med nål i halsen. Jag red alldeles för länge på ruset av bedövningssprutan och trodde att jag var på väg mot en förbättring. Icke.

som jag har väntat! Kan öppna munnen mindre än någonsin idag, gud så härligt. Mamma var här nyss och kikade, fan vad skönt det är att ha en läkare som gör hembesök. :) Hon skulle ringa öron-näsa-hals och boka in en tid till mig, så vi får väl se vad dagen har att bjuda mig på. Antagligen jobbiga saker men det kanske leder till att det blir bättre i alla fall. Visste nog redan igårkväll att det här var på väg åt fel håll, värktabletterna slutade fungera och jag var tvungen att sitta i soffan och sova eftersom det inte gick att ligga ner.

Idag har jag två examinationsuppgifter som ska lämnas in och eftermiddagen skulle ha spenderats med att redovisa dem muntligt. Kommer inte att ske, kan jag konstatera. Imorn skulle jag jobba ute i Tillberga, kommer inte heller att hända, fan.

Aja, nu är det som det är.