mickigan

så jävla trött på att ha en kropp som inte vill som jag vill. Hade förstått att det skulle bli lite segt i starten efter sjukdomen, men inte såhär jävla värdelöst segt. Min kropp lyder mig inte utan bestämmer sig istället för att stänga av muskler och andningsvägar så fort det börjar bli jobbigt. Är så jävla förbannad och less. Är ju en sak att känna sig trött och seg, men trodde ändå att det skulle vara på nivån att man kan kämpa på och köra på, men min kropp är fan inte med mig. blä. Alltså, träning pratar jag om. Den där fantastiska känslan som brukar infinna sig efter ett pass uteblir helt när det känns såhär. Bajs, bajs, bajs bajs.

Aja, någon gång ska jag väl få bli frisk igen, men uppenbarligen inte än. Kör basterapi och gör mig redo för sängen.

tjipp, over and OUT.

skulle kunna somna exakt nu. Men det ska jag inte, jag ska träna. Har inte tränat sen jag blev sjuk, är egentligen fortfarande lite svullen i ena halsmandeln men eftersom det verkar ha utvecklats till ett kroniskt tillstånd tänker jag högaktningsfullt skita i det och träna ändå. Revolt! :)

I övrigt, hyfsat mycket att göra, men är klar med introduktionen på kriminalvården iaf. Just nu tror jag att jag upplever någon form av overload i hjärnan, därav tröttheten. Idag har jag pusslat, formulerat mig för byråkratin och tagit beslut rörande framtid och ekonomi. Sånt man gör ni vet. Absolut inget konstigt med det, men ibland blir man fan slut i huvudet utan att egentligen veta varför, då kan det hjälpa att fundera lite över sin dag, haha.

Så idag ska jag rymma från omvärlden i 90 minuter, fy fan vad skönt det ska bli! (Alltså träning, om det var oklart på något vis)

hatar mig själv lite när jag tjatar om hur fort det går just nu. Tid är alltid tid, det går inte att trycka på fast forward eller pausa. Men det känns just nu på gott och ont som att FF-knappen är intryckt. Känns dock inte som att jag tappar kontrollen heller, mest bara att det rullar på och veckorna bara avlöser varandra i en rasande fart.

Nåja, den här veckan, särskilt slutet, har varit grym! Johan och Julie är på tillfälligt besök i Svea rike och Västerås fick äran att ha dem här tors-lör. Så jävla kul har jag haft i helgen! Helgen fick en liten smygstart i torsdags när vi drack lite öl i parken och pratade minnen och framtid och allt däremellan. Fick lite separationsångest och vägrade låta kvällen ta slut, så vi avslutade kvällen på deras hotellrum med att dricka typ två flaskor vodka på fyra personer. Mycket angenämnt!

I fredags var det partaj här hos mig med mycket nostalgikänsla, sen bar det av till Bill o Bob där det enligt tradition dracks syltburkar och även här var det svårt att avsluta kvällen och det blev efterfest hos Jens. När jag gick hem var det dagsljus ute, älskar Sverige ibland.

Igår fyllde Calle år och mamma bjöd på lunch på Sjökrogen, helt ok bakislunch. :) Sen spenderade jag hela eftermiddagen med att fortsätta på väggmålningen hemma hos Calle, det tar sig men är några timmars jobb kvar innan det är klart. Snyggt blir det i alla fall.

Slutet av veckan har dock inte bara bjudit på härliga känslor, men något som skrämde skiten ur mig i fredags känns jävligt mycket bättre nu. Skönt det.

jag tror att jag börjar få lite träningsabstinens. Inatt drömde jag att att jag gjorde armhävningar (på tårna!) i brudtärneklänningen från F&Fs bröllop. Haha, som en magisk klänning ;) Jag måste verkligen lära mig det, armhävningar på knäna tar inte alls tillräckligt bra men på tårna känns det helt omöjligt att hinna med i det tempot som krävs på träningarna. Nästa projekt helt enkelt.

Mitt första projekt är att bli frisk. Det går sakta och ganska osäkert men ändå framåt. Mamma doktorn konstaterade imorse att svullnaden även på högersidan faktiskt har gått ner lite nu. Min halsböld kommer förhoppningsvis att försvinna av sig självt (alltså av penicillinet) och inte behöva någon brutalare behandling. Jag mår faktiskt lite bättre nu, vilket mest resulterar i rastlösheten från helvetet. Då känner jag att jag kanske borde försöka göra lite nytta. Jobba lite, plugga lite. Sen går jag in i badrummet och gapar så gott det går framför spegeln och inser att det kanske är ok att vara sjuk i en dag till (eller två).

Jag tror dock att min hjärna har blivit tillräckligt osåsig för att lämna filmstadiet för bokstadiet. Jag ska göra ett försök idag. Wish me luck. :)

känns lite som att jag spammar min egen blogg just nu. Men börjar bli jävligt rastlös och lite sällskapssjuk av att ligga hemma och vara sjuk. Det enda verkliga sociala utbyte jag har haft idag har varit när mamma var här och kikade i min hals. Hon konstaterade att hade det varit "vanlig" halsfluss hade svullnaden gått ner mer än vad som skett nu. Jag fick ordinerat att dubbla upp den redan ganska höga penicillindosen och så ska hon komma och kika igen innan jobbet imorn. Jag inbillar mig att det känns bättre efter den senaste dubbeldosen penicillin men när jag tittar i spegeln ser det ju inte så mycket bättre ut iaf.

Aja, tur att det finns sms och msn och facebook en dag som denna... Känns ju lite sjukt att skriva, men annars hade jag nog klättrat (nja, krälat kanske) på väggarna vid det här laget.

Skönt det där för övrigt med hembesök från läkaren. :) Tur är det nog också, vettefan om jag hade brytt mig om att pallra mig iväg på nåt återbesök annars. Jag är dock jävligt mån om att kunna bli frisk snart, så det kanske jag hade tagit mig i kragen och gjort ändå.

Jag är så jävla sugen på popcorn, men jag tror att det är en jättedålig idé.

jag är så jävla less på att vara sängliggande nu. Jag har alltså halsfluss, som fan tydligen. Igår var risken stor för att det skulle utvecklas till halsböld, min mor säger att jag låter bättre idag, själv ser jag inte någon större förbättring, men svullnaden har säkert (förhoppningsvis) gått ner lite. Sänkan, vilket jag inte har en aning om vad det är egentligen, var riktigt hög igår, men jag hade 36.5 i temperatur. Haha, tydligen går det i familjen det där med att inte få feber, what's the deal liksom?

Jag har legat i sängen sen i söndags, så jävla trött på det nu. Idag känner jag nog faktiskt att jag fixar att plocka lite med lite papper och städa lite smått här hemma, det måste ju vara ett tecken på att jag blir friskare. Började med penicillin igår och om det inte har blivit bättre till i eftermiddag måste jag upp till öron/näsa/hals och eventuellt få det uppskuret. Sist jag käkade penicillin var när jag var i Ryssland och var mer sjuk än jag är nu, var nog en regelrätt halsböld, då kände jag mig bättre redan efter några timmars penicillinbehandling. Jag hade nog hoppats på en snabbare utveckling än den som skett nu. Aja, vi får väl se helt enkelt vad som händer under dagen.

Under min tid i sängen har jag klämt en del filmer. Bland annat The Bucket list, som jag definitivt kan rekommendera!

Övriga filmer: The Notebook, hyfsat trevligt tidsfördriv, men JÄVLAR vad förutsägbart. Cloverfield, standardkatastroffilm fast med lite annorlunda upplägg. 500 days of Summer tyckte jag riktigt mycket om! Stranger than Fiction insåg jag att jag redan sett, men en bra film.

Om nu någon var intresserad. På listan idag står Up In The Air och Men Who Stare at Goats om jag inte dör av rastlöshet och tristess innan dess...

sitter och äter middag och lyssnar på radio. På nyheterna rapporterar de om att en kvinna i frankrike fått böter för att ha haft burka på sig på offentlig plats. Jag har iof svårt att tycka att det är ok att kvinnor ska tvingas skyla sig, men blir det inte ännu värre om man förbjuder det? Det enda som kommer hända är ju att de här kvinnorna kommer att vara tvingade att stanna hemma och bli helt och hållet i sina mäns våld. Känns ju helt sjukt. 500 euro fick hon punga ut trots att hon hade legitimation med sig och kunde visa ansiktet för en kvinlig polis. Argumentet är ju nämligen att man vill kunna identifiera alla vid behov. Känns lite läskigt att ett sånt här beslut har kunnat gå igenom tycker jag...

Aja. I övrigt har det varit en bra dag, har (förhoppningsvis) fullföljt mina plikter för kåren, pluggat några timmar och nu även lagat riktigt god mat. Om ett tag blir det träning som jag hoppas på förbättrar mina möjligheter att fullfölja Vårruset 18 maj utan att dö. Jag har nämligen inte satt min fot i spåret sen tidigt i höstas någon gång. Något löppass hoppas jag klämma in innan det smäller iaf.