mickigan

så jävla trött på att ha en kropp som inte vill som jag vill. Hade förstått att det skulle bli lite segt i starten efter sjukdomen, men inte såhär jävla värdelöst segt. Min kropp lyder mig inte utan bestämmer sig istället för att stänga av muskler och andningsvägar så fort det börjar bli jobbigt. Är så jävla förbannad och less. Är ju en sak att känna sig trött och seg, men trodde ändå att det skulle vara på nivån att man kan kämpa på och köra på, men min kropp är fan inte med mig. blä. Alltså, träning pratar jag om. Den där fantastiska känslan som brukar infinna sig efter ett pass uteblir helt när det känns såhär. Bajs, bajs, bajs bajs.

Aja, någon gång ska jag väl få bli frisk igen, men uppenbarligen inte än. Kör basterapi och gör mig redo för sängen.

tjipp, over and OUT.