mickigan

tittar ut genom fönstret, kramar hårt om min kaffekopp och drömmer om bruna fötter och känslan av att inte ha frusit på flera veckor. Inser att jag måste bort härifrån igen snart. Eller snart kanske är att ta i, trivs egentligen rätt bra här och nu. Gottar mig i vetskapen om att jag ska till alperna i januari. Är egentligen inte kylan som är problemet, är blasket och insikten att jag inte vill leva mitt liv från och med nu i ett land där man halva året befinner sig i en jämngrå sörja. Har en del framtidsfunderingar som snurrar runt i huvudet just nu. Är färdigpluggad om ett år, och jag är inte redo att jobba resten av mitt liv på en svensk högstadieskola. Måste härifrån först ett tag igen. Problemet på detaljnivå är att man ofta måste ha flera års erfarenhet för att få jobb i svenska skolan utomlands och på en rent strategisk nivå, hur ser framtidsplanen ännu längre fram ut?

Jag har med andra ord en ganska soft vecka som gör det möjligt att börja fundera på vart jag är på väg egentligen.