mickigan

Längtan bränner under min hud som elden.

När han åter hos mig är får den slockna,

Kvar blir askan glödande tills han inte

längre den blåser

 

Gudar! Styr hans färd mot min bonings värme.

Hjälp mig tygla viljan hans, aldrig kroppens

vilja varit starkare, ge mig lugnet,

kärlekens gåva.

aahaha... japp, nu är den utskriven och stavelserna markerade, ingen återvändo... :)
tur att det blev så vackert... hehe
skulle kommentera på vilket sätt den var som Sapphos diktning, lyckades bara skrapa ihop 1200 tecken, max var 3000, så får väl se hur det blir med det där... min dikt var nog för odjup för att lyckas få ihop så mycket... men men...

håller på och skriver om den höviska kärleken på medeltiden och jämför manliga och kvinnliga trubadurer, har faktiskt gått hyfsat, men känner att jag inte orkar göra det riktigt ordentligt... har bara skrivit hälften av maxantalet på den med... bah...

miami ink på teven, trevligare än provencalsk lyrik...