mickigan

jag inser hur viktig hon är. Det är tydligen viktigt för mig att den där relationen fungerar. Blir så jävla arg först, men inser litegrann sen att det nog är ledsen jag blir. För att kommunikationen bryter samman. Blir så jävla irriterad när hon målar upp en falsk sanning och vägrar släppa greppet om en för tillfället sned världsbild. Jag vill inte att det ska vara såhär, minns en tid när det var såhär alldeles för länge. Det äter mig liksom. Jag har i perioder trott att det kanske ändå berodde på mig, att hur jag mådde gick ut över henne (som hon sa). Tror inte det längre efter samtalet tidigare idag. Jag tror dock att detta är en rätt kort svacka, men det stör mig att jag inte får förklara och ställa till rätta. För många lik i garderoben, tomtar på loftet och skit sopat under mattan i den här familjen för att det inte ska smita ut lite ibland verkar det som.

Så, det var dagens bitterhet, men behöver få sånt här på pränt för att det inte ska äta upp mig. Men något positivt som faktiskt kom ur detta är att jag som sagt insåg hur mycket det betyder när det faktiskt flyter på bra.

Dagens glädjeämnen: Solen, lunchen med C och att jag för en kort stund faktiskt fick grotta ner mig i min uppsats igen. Ska försöka kompensera det här inlägget och undvika självutlämning i några dagar framöver, jag lovar :)