mickigan

knäföljetongen fortsätter: Det är nu alltså bekräftat att det är en benbit som ligger i vägen och den går att plocka bort med en artroskopi (titthålsoperation). Den är 15 x 10 x 5 mm stor, det är en ganska rejäl lös bit måste jag konstatera, eller som gurra sa: inte konstigt att du har ont då! Just nu håller jag alla tummar för att någon ska avboka sin operationstid så att jag får bort den där biten snart. Annars stod det april/maj på min kallelse till operation, så vi får väl se när det blir.

För övrigt är jag ute på praktik nu, det är roligt men man blir en aning slut i huvudet efter en dag med år 6-elever som slängts in på en högstadieskola måste jag säga. Läste idag ett debattinlägg skrivet av min personliga (o)favorit Jan Björklund och blev faktiskt spontant inte jätteförbannad som jag brukar bli. Han menar att vi bör gå tillbaka till katederundervisning, något jag motsätter mig om det betyder att en allsmäktig lärare ska stå längst fram i klassrummet och försöka korvstoppa elever till kunskap, men det Björklund faktiskt verkar trycka på i sin text att lektioner ska vara strukturerade och att läraren ska ta plats i klassrummet. Något jag verkligen kan skriva under på, jag hoppas dock att det kommande tillägget i skolförordningen tolkas på ett sätt som är positivt för lärandeklimatet och att vi inte kommer att tvingas tillbaka till 50-talets skola med katederundervisning, linjalslag på fingrarna och att försöka skapa lärandesituationer genom att sätta skräck i eleverna. Kunskapande bygger på en motivation att lära, och eleverna måste få möjlighet att ta eget ansvar och vi lärare har ett ansvar att vägleda eleverna till att själva kunna tillgodogöra sig kunskap där den finns tillänglig. Samtiden är inte densamma nu som för 50 år sedan, eller ens 10, glöms det bort är den svenska skolan körd.

först lite bitterhet sen lite goda nyheter. Är det ok eller?

Jag hade bestämt mig för att trotsa det där ilskna kliandet i halsen, snoret och irriterade ögon, bytt om och var redo att bege mig mot gymmet. Då ringde telefonen och en fantastisk människa berättade för mig att de fått ett återbud på magnetröntgen imorgon och att jag var välkommen, tjoho! Det stoppade upp mina planer lite och efter att jag lagt på luren insåg jag dumdristigheten i att gå och träna fast min kropp försökte förklara för mig att det var en dålig idé. Ignorera mera fungerar ju tyvärr inte på förkylningar. Istället tar jag en gympaus idag och accepterar att det tydligen är mitt öde att vara lite småsjuk mest hela tiden, det är ju faktiskt inte särskilt länge sedan jag hade halsböld, opererade bort halsmandlarna och blödde som en gris i ett halvt dygn. Ok, jag fattar vinken, kroppen får bestämma idag.

Så för att återupprepa de goda nyheterna: Jag ska på magnetröntgen imorgon! Imorgon! Väntetiden är uppåt en månad vanligtvis så det här känns ju fantastiskt bra. Jag var för övrigt hos ortopeden igår och hans teori är att den lite större lösa benbiten som syns på röntgen gör så att knäskålen inte vill ligga kvar i rätt läge, låter rätt rimligt tycker jag. Jag håller alla tummar och tår för att det faktiskt är så och att man kan plocka bort benbiten och hoppas på guld och gröna skogar efteråt.

Eh, och just det, innan jag glömmer. För exakt 1 månad sedan hade jag det jävligt stekigt (och fick till bloggposemunnen perfekt utan att ens försöka). Jag tänkte att ni kanske ville veta det.

jahapp. Jag överlevde operationen och än så länge mår jag rätt hyfsat. Eller allt är ju såklart relativt. Jag kan inte riktigt prata och bara äta riktigt mjuk mat. Men jag klarar mig fortfarande rätt bra med "bara" full dos av vanliga värktabletter och har inte varit och hämtat ut morfintabletterna jag fått utskrivna än. Dock vet jag att den värsta smärtan kommer först efter några dagar, så vi får väl se hur jag mår imorn eller på måndag.

Det är förbannat tråkigt att vara tvungen att vara hemma. När jag hade halsböld var jag så väck så dagarna bara passerade genom att ligga i dvala i soffan, nu är jag ju inte lika borta i skallen och har därför helt andra möjligheter till rastlöshet. Bah.

Nej, nu ska jag väl fortsätta kolla på kvalitetsfilmen Sex and the city, oerhört gripande och välgjort och allt sånt, hrm...

imorgon ska jag operera bort mina halsmandlar. Det betyder icke-fast föda ett tag framöver. Till exempel glass. För er som inte visste om det kan jag berätta att glass bör förvaras väldigt kallt, gärna i en fungerande frys. Andra exempel på flytande föda är kräm, nyponsoppa, blåbärssoppa och så vidare, dessa livsmedel kan med fördel förvaras i en fungerande kyl. Nu till dilemmat, kylfryshelvetet som vi fick utbytt för några veckor sedan har redan bestämt sig för att bara vara ett stort skåp med kallt vitt ljus. Great. Håller alla tummar för att problemet går att åtgärda under dagen, annars får jag nog checka in på Hotell Mammas lägenhet i några dagar.

För övrigt är jag ärligt talat rätt nervös inför operationen, eller rättare sagt för smärtan som sägs följa efter den. Hoppas på bättre piller än alvedon och ipren.

Och om man nu ska se saker från den ljusa sidan så är jag rätt glad över att jag inte hade hunnit fylla frysen med glass än.

tittar ut genom fönstret, kramar hårt om min kaffekopp och drömmer om bruna fötter och känslan av att inte ha frusit på flera veckor. Inser att jag måste bort härifrån igen snart. Eller snart kanske är att ta i, trivs egentligen rätt bra här och nu. Gottar mig i vetskapen om att jag ska till alperna i januari. Är egentligen inte kylan som är problemet, är blasket och insikten att jag inte vill leva mitt liv från och med nu i ett land där man halva året befinner sig i en jämngrå sörja. Har en del framtidsfunderingar som snurrar runt i huvudet just nu. Är färdigpluggad om ett år, och jag är inte redo att jobba resten av mitt liv på en svensk högstadieskola. Måste härifrån först ett tag igen. Problemet på detaljnivå är att man ofta måste ha flera års erfarenhet för att få jobb i svenska skolan utomlands och på en rent strategisk nivå, hur ser framtidsplanen ännu längre fram ut?

Jag har med andra ord en ganska soft vecka som gör det möjligt att börja fundera på vart jag är på väg egentligen.